Miljöträning
Igår fick Peach vila, då hon blivit riden eller motionerad hela helgen.
Idag däremot fick det bli en uteritt i det fina vädret. Peach är ju alltid lite spänd ute, ibland mer och ibland mindre. Idag var hon helt okej. Hon var något spänd, men travade på bra. Jag försökte aktivera henne och få henne att lyssna genom att göra skänkelvikningar och öppnor och det funkade bra.
Jag travade bara idag och tränade mest på att rida ut och få henne att slappna av. Hon har väldigt svårt att lyssna när vi rider ute, går med spetsade öron, men utan att lyssna på mig. Så när hon blir spänd så ignorerar hon mitt stöd lite grann, vilket gör att hon blir mer spänd. Men det blir bättre när man försöker jobba henne ordentligt. Blir hon riktigt spänd brukar hon stanna till och vägra gå förbi det som är läskigt, men det har blivit mycket bättre på senaste tiden. Idag hände det en gång när vi kom fram till ett läskigt ställe, men jag fick henne att gå fram med lite övertalning. Efter det gjorde jag halt och lät henne stå still vid det som var läskigt, och även låta henne lukta lite på sakerna. Vi stod stilla ett litet tag på helt långa tyglar, och det var inga problem. Visst, hon kanske inte andades som jag ville, men hon försökte inte heller gå därifrån, utan stod still tills jag bad henne gå framåt. På hemvägen fick hon stanna några gånger till, och i skritten blev hon mycket mera avspänd och kunde gå lite lugnare. Det blev ingen lång tur, men idag ville jag bara få henne att lugna sig lite och inse att allt inte är så himla farligt. Det gick bra och Peach var fin, men jag har fortfarande svårt att veta hur jag ska göra när hon slutar att lyssna på mig.
På nya platser som när det gäller tävling och så vidare kan hon ju vara spänd, men där lyssnar hon alltid på mig hela tiden, även om miljön är rörig och obekant. Men där är det aldrig några problem. Problemet är när man rider ut, och jag förstår inte riktigt varför det ska vara sådan skillnad jämfört med miljön utomhus hemma, där hon ändå går ut någon gång i veckan, till att komma till ett helt nytt ställe utan att bry sig det minsta. Det blir helt enkelt att fortsätta klura hemma när jag rider ut och försöka hitta nya lösningar för att se vad som funkar på min lilla tjej.
Idag däremot fick det bli en uteritt i det fina vädret. Peach är ju alltid lite spänd ute, ibland mer och ibland mindre. Idag var hon helt okej. Hon var något spänd, men travade på bra. Jag försökte aktivera henne och få henne att lyssna genom att göra skänkelvikningar och öppnor och det funkade bra.
Jag travade bara idag och tränade mest på att rida ut och få henne att slappna av. Hon har väldigt svårt att lyssna när vi rider ute, går med spetsade öron, men utan att lyssna på mig. Så när hon blir spänd så ignorerar hon mitt stöd lite grann, vilket gör att hon blir mer spänd. Men det blir bättre när man försöker jobba henne ordentligt. Blir hon riktigt spänd brukar hon stanna till och vägra gå förbi det som är läskigt, men det har blivit mycket bättre på senaste tiden. Idag hände det en gång när vi kom fram till ett läskigt ställe, men jag fick henne att gå fram med lite övertalning. Efter det gjorde jag halt och lät henne stå still vid det som var läskigt, och även låta henne lukta lite på sakerna. Vi stod stilla ett litet tag på helt långa tyglar, och det var inga problem. Visst, hon kanske inte andades som jag ville, men hon försökte inte heller gå därifrån, utan stod still tills jag bad henne gå framåt. På hemvägen fick hon stanna några gånger till, och i skritten blev hon mycket mera avspänd och kunde gå lite lugnare. Det blev ingen lång tur, men idag ville jag bara få henne att lugna sig lite och inse att allt inte är så himla farligt. Det gick bra och Peach var fin, men jag har fortfarande svårt att veta hur jag ska göra när hon slutar att lyssna på mig.
På nya platser som när det gäller tävling och så vidare kan hon ju vara spänd, men där lyssnar hon alltid på mig hela tiden, även om miljön är rörig och obekant. Men där är det aldrig några problem. Problemet är när man rider ut, och jag förstår inte riktigt varför det ska vara sådan skillnad jämfört med miljön utomhus hemma, där hon ändå går ut någon gång i veckan, till att komma till ett helt nytt ställe utan att bry sig det minsta. Det blir helt enkelt att fortsätta klura hemma när jag rider ut och försöka hitta nya lösningar för att se vad som funkar på min lilla tjej.
